Hm, menar dem kärlek som i vanlig mellanstadiekärlek? Eller den stora underbara kärleken? För min första mellanstadiekärlek var Christoffer i fjärde klass, och vi var tillsammans i ett och ett halvt år och gjorde slut en gång haha. Sååååå söt han var, gjorde typ pappershjärtan till mig och jag fick vykort från honom när han var bortrest. Också pussades vi lite såklart haha!

Men min första ja, otroligt stora kärlek? Ja det måste ju vara Axel då. Han är den första killen som jag aldrig tvekat på, känt mig obekväm eller otrygg med. Också älskar jag ju honom. Jag har aldrig älskat någon förut, så Axel måste ju vara den första stora K-Ä-R-L-E-K-E-N. Så ja, vi har varit tillsammans i typ 7 månader, lite mer kanske. Bästa 7 månaderna i mitt liv. Ska jag beskriva honom nu enligt listan haha? Ingen aning hur sådana här saker fungerar men aja..

Bah nej alla hans söta sidor vill jag behålla för mig själv. Kan säga att han är lugnet som får mig att komma ner på jorden då och då. Dessutom ser han direkt när det är något fel, så det är både positivt och negativt hehe.. Och han tycker det är fascinerande med mig när jag fått sockerkick och pratar sönder allt och alla.

En bild på oss när det var bal i Helsingborg.