Så fort jag kom hem ramlade jag ihop på sängen medan svetten rann. Låg där och försökte förstå varför jag gör detta. Funderade på det också när jag var ute och sprang. Jag hatar ju att springa? Kom inte på något vettigt, förutom att Axel tycker att jag ska göra det. Och han brukar alltid ha rätt. Om han säger att det är bra för mig måste det ju vara det. Dessutom mår jag faktiskt lite bättre i sinnet (efter att jag kan andas igen), så det är väl bara att fortsätta med det. Men bara på morgonen, kommer icke fixa det på eftermiddagarna när jag redan varit i skolan och redan har duschat etc. Helt enkelt inte min grej.

Nu är det ju gjort (YEEEEY) och det är väl bara att se om jag kör imorgon igen eller inte. Älskar att det inte är någon press eller stress på det.